Att följa sin egen kompass
Tankar om Carravaggio, konstens frihet och modet att skapa med egen röst.
Caravaggio (1573 – 1610) bröt medvetet med rådande renässansideal och förkastade
skolastiska kopieringstraditioner. Genom att studera verkligheten och måla av vanliga
människor i vardagliga miljöer, skapade han sitt eget revolutionerande uttryck. Hans liv
och konstnärskap är själva sinnebilden för att gå sin egen väg, nyfiket utforska ljus och
mörker, och lita till sin inre drivkraft hellre än att härma etablerade mästares stilar. Detta
hände alltså i slutet av !500-talet och början av 1600-talet. Det är lätt att tro att vi är
revolutionerande med vårt sätt att tänka, att vi minsann kommit längre i utveckling, låt
vara på många plan, men inte i allt.
Caravaggios rebelliska och kompromisslösa inställning till skapande stämmer med
mina tankar på flera områden. Han målade av vanliga människor i vardagliga miljöer och
skapade sitt eget revolutionerande uttryck. Hans liv och konstnärskap är själva
sinnebilden för att gå sin egen väg, och lita till sin inre drivkraft hellre än att härma
etablerade mästares stilar. Han sökte sig till Roms tavernor och slumkvarter för att
avbilda människor. Detta synsätt passar mitt sätt att tänka om människors lika värde.
För att utgå från hans synsätt och återgå till mina funderingar om konsten, skapade han
ett helt eget, formspråk som bröt mot hur konstnärer ”borde” måla. Därför stämmer det
för mig att vara försiktig med att göra konst som ”ska vara på ett visst sätt” Man det är
också lätt att snegla på hur andra gör, så jag måste rätta in kompassen och följa min
egen väg. I dag är det ofta ”comme il faut” att vara politiskt korrekta och anse att vi har
monopol på nutidens s k. sanningar. Vi tycker att vi har kommit på något som andra
behöver uppmärksammas på. Det är då jag tycker att Caravaggio på sin tid var
intressant. Säker var han inte den första heller. Jag önskar för mitt eget skapande att jag
skapar mitt, som jag tror, är mitt eget.
Margareta Sunnemar, bildkonstnär,